Efter att min ett år äldre bror bragtes om livet i Lund 20 år gammal hösten 1991 låg jag hemma på soffan och grät och bankade knytnävarna i golvet. Jag kunde inte förstå det inträffade och jag var redo att ge upp...
Min mor tröstade mig och sade att vi skulle göra något bra utav det här.
Det kunde omöjligtvis komma något bra utifrån den händelsen hörde jag mig själv säga...
Jag skrev en sång till min bror veckan efter vid namn ”Varför måste vi skiljas”. Min mor stod i rummet bredvid och kom in gråtandes och bad mig sjunga för henne ... men jag ville inte.. Jag var tårögd men ville inte visa mig sårbar för någon... Hon hade den där förmågan att lirka fram det äkta och genuina ur alla just för att hon var sådan själv. Jag sjöng och vi grät tillsammans... Det växte en kraft ur sårbarheten, vi fann varandra i sorgen...

Efteråt sade hon att den sången måste fler människor få höra och jag sade bestämt nej. Hon svarade att den kunde få betydelse i andra människors liv och deras sorgearbete. Hon sade att människan är liten på egen hand och att vi behöver varandra och att det är bara är tillsammans som vi kan göra skillnad....
Hennes sorgearbete tog sig bl.a uttryck i form av att äska pengar för att spela in skivan så att fler skulle få glädje av den. Hela samhället i Bjärred ställde upp med pengar i stort och smått, både företag och privatpersoner. Skivan släpptes på årsdagen av min brors bortgång som en reaktion på det meningslösa våldet samt med förhoppningen att mordet skulle lösas, men kanske var det viktigaste att den gav tröst och att vi som var drabbade inte gav upp...

Min mamma var sedan med och startade Brottsofferföreningen i Lund 1992 och alla intäkterna från skivförsäljningen (7000 skivor a 1 miljon kronor) gick till fonden. Under 20 år skapade hon våldsförebyggande projekt i skolor på sin ideella tid samt uppsatstävlingar för att få elever att tänka till om alternativen till våld. Hon och även jag föreläste många 100-tals gånger för åttonde klasser i södra Sverige de efterföljande 20 åren. Vi pratade om döden, sorgearbete, människans bräcklighet, att inte ge upp, att våga tro på det vi gör och på framtiden samt att våga finnas för varandra...
Sedan händelsen med min bror tog hon för vana att kontakta alla människor hon hörde talas om som drabbats av sorg. När hon tittade på nyheterna hade hon ett anteckningsblock vid sin sida och gjorde små notiser på människors namn som råkat ut för liknande saker som hon själv gjort och därefter ringde hon till dem och var samtalsstöd.
Hennes budskap var att vi klarar det mesta i livet men bara tillsammans, ty människan är bräcklig i sin ensamhet. Hon liknade våra utmaningar och sorgearbetet vid en blombukett och när någon blomma sloknar så får den naturligt stöd av de andra i buketten...

Idag känner jag att Mundekulla Retreatcenter finns mycket tack vare det som skedde och hur vi hanterade det i familjen… Tillsammans med Anne Solveig och min far Berndt, har vi byggt upp en verksamhet med intentionen att ge något gott till andra och världen.. Min brors bortgång fick en betydelse inte bara för mig utan även genom det vi skapade och har erbjudit till andra människor. Gärningspersonen går fri och vi vet ännu inte vad som hände den där natten den 27 sept 1991, men det hindrar inte mig från tro på både människan och framtiden. Jag har ett ansvar för att göra det bästa möjliga av min tid på jorden oavsett vad...

Jag tänder ett ljus denna afton och önskar att min mor satt vid min sida. Att hon kunde trösta mig likt hon gjorde fram tills den dagen då hon plötsligt somnade in nov 2017. Den där sammetslena rösten som alltid manade till lugn och förtäljde att det finns en morgondag som kan bli ännu bättre om vi vågar tro på det...
Personligen är jag inte redo att kasta in handduken ännu. Jag är seglivad och är bra på att hålla andan och finner lugn i stressade situationer. Men det är tufft just nu. Mundekulla Retreatcenter har förlorat 1,5 miljoner i intäkter på två dagar pga några inställda kurser under våren. Pengar som ska betalas tillbaka och samtidigt att kunna behålla min fantastiska personal

.. så om Corona viruset innebär att det är slutet för Mundekulla så är jag redo att tacka för mig. Jag har gjort vad jag har kunnat i 22 års tid...
Men jag vill göra ett sista försök så idag har jag startat en fond för Mundekulla (Mundekullafonden) som kan hjälpa oss ur denna kris där varje litet belopp gör skillnad om så bara 1 krona.

Fonden är embryot till en kommande stiftelse och mer ”tillsammansskapande” för jag orkar inte längre stå ensam i toppen vare sig i medgång eller motgång. Jag vill stå där tillsammans med andra både när vi faller och segrar. Stiftelsens syfte kommer delvis att vara att arbeta mer med barn och ungdomar som min mor vurmade så mycket för och även jag själv. Detta kräver externa medel och en annan verksamhetsform än aktiebolag känner jag. Stiftelsen kommer också att markera ett skifte och en nystart för verksamheten. Nu har vi byggt upp en fantastisk plats som vi måste förvalta på bästa sätt...
Arbetsnamnet är ”7 generations of Mundekulla” som en påminnelse om att vi måste tänka långsiktigt i allt vi gör... och vi måste göra det tillsammans..

Jag hör min mammas röst viska att det kan bli en bättre morgondag men då måste jag våga be om hjälp, sträcka ut en hand och förlita mig på ”tillsammans skapandet” så jag gör ett försök genom att säga "Swisha gärna en slant om du känner dig manad så detta kan bli verklighet. Inget belopp är för litet"
Swish: 123 117 41 92           Bankgiro: 5467-2498          (Mundekulla Ideella förening)
Ett annat sätt att stödja oss är att boka en kurs, festival eller retreat på Mundekulla i sommar eller i höst så vi får in pengar att överleva våren. Mundekullafestivalen 5-9 aug har exempelvis boka tidigt rabatt till 31 mars

Det är många mötesplatser likt Mundekulla i mötesbranschen, kulturarbetare, föreläsare mm som har det tufft nu och människor i största allmänhet så låt oss hålla ihop och finnas för varandra i ett sunt ”tillsammans skapande”

... Och jag säger det rent ut
”Vi ska fan inte låta ett osynligt virus sätta stopp för en massa goda projekt”

AMEN

Peter Elmberg
Vd Mundekulla Retreatcenter, 2020-03-18